Rödvinsekonomisk teori, revanschism och rasifiering

0
159
views
Vin

Efter en glad kväll på Pet Sounds Bar där Lindberg, Aagård och jag gjort vårt bästa för att på tidningens bekostnad bekräfta hållbarheten av rödvinsekonomisk teori, min egenhändigt framtagna nationalekonomiska disciplin, kollar jag mina meddelanden på vägen hem; Karin har ringt ett halvdussin gånger och meddelandena blir alltmer frustrerade; ja inte på mig, då utan på sin situation i allmänhet och det faktum att hennes chefer inom LO har varit mindre nöjda med tidningens rapportering om Kommunals excesser i krogbranschen och i London.

”Hur fan skall man kunna driva en opinion via den här tidningen när nyhetsredaktionen gör sitt bästa för att slå undan benen på oss med sin förbannade rapportering!” är det sista jag hör henne sluddra innan meddelandet avbryts av vad jag tror är ljudet av att telefonen träffar något hårt.

…skickar ett sms till Lindberg och Aagård om att vi skall olla Richard Aschbergs kontorsplats…

Inser att det inte är någon idé att ringa tillbaka just nu, dels på grund av att Karins telefon antagligen inte mår så bra, dels för att hon tycks vara betydligt längre gången i den empiriska forskningen rörande rödvinsekonomisk teori än vad jag är ikväll, men skickar ett sms till Lindberg och Aagård om att vi skall olla Richard Aschbergs kontorsplats som hämnd. Lindberg vill ha med Swedin på det, vilket jag inte alls tycker låter bra, men han insisterar och säljer slutligen in mig på det genom att påpeka att Swedins slutligen kan bidra med något positivt till ledarredaktionens arbete.

Rödvinsekonomisk teori när den är som bäst

En kall kår skjuter ner genom ryggraden… Det lät som om Karin var kvar ensam på kontoret… Bara hon inte gör något överilat i sin desperation över läget. Som att korka upp den där flaskan Chãteau Margaux från 2012 jag lyckades sätta upp på reseräkningen senast jag var i London för tidningens räkning. Jönsson på ekonomi knorrade ganska ordentligt, men jag övertalade Karin att attestera den i utbyte mot att vi skulle korka upp den tillsammans vid en socialdemokratisk valseger 2018. Rödvinsekonomisk teori när den är som bäst; när någon annan betalar blir det aldrig dyrare.

”Men jag är ju Kvinna och vänster!”

Jag är ju fortfarande övertygad om att vi kommer lyckas ro hem det, inte minst via vår redaktions tunga opinionsbildning, men jag har börjat ana tvivel hos Karin. Så sent som i början på förra veckan tjuvlyssnade jag när hon pratade med Jan Helin över telefon om möjligheten att följa med till SVT. Exakt vad som sas är svårt att veta, men att döma av hennes del av ordväxlingen hade hon vad hon själv visste inga rasifierade förfäder i de två närmst liggande generationerna, vilket tydligen var ett stort problem. ”Men jag är ju Kvinna och vänster!” skrek hon, innan hon stormade ut från sitt kontor så att jag nästan fick dörren i ansiktet, vilket just hade varit snyggt, då mitt näsblod sen fredagskvällen veckan innan precis hade gått över.

På tal om näsblod, har det sprungit läck igen. Förbannade förkylningstider.

Comments

comments

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here