Vi börjar i Sverige, där obehagliga blekfeta män i grupp utgör ett vardagligt hot/störande moment mot alla kvinnor. Sverige som säger nej istället för ja; som säger nej tack till kultur och mångfald. Landet som är kallt både till klimat och kultur. Landet där blåa grisögon ständigt ser dig.

Långt ifrån detta förlorade mansstyrda Sverige finns mitt eget Shangri-La, Gambia. Där människor tillåter sig att med öppna ögon leva sitt liv, gärna på stranden, gärna som frilansare. Där jobbar jag som kulturrepresentant.

Mitt påverkansarbete riktar sig endast till  beslutsfattare i Sverige och som av en lycklig händelse arbetar min man för SIDA, varför organisationen är tätt sammankopplad med mitt fortsatta arbete för att engagera den svenska allmänheten i Gambias framtid.

Jag arbetar mot skatteflykt och för klimaträttvisa. En annan viktig fråga för mig är att bistånd ska vara mottagarstyrt. Ekonomiska redovisade resultat är oviktigt. I min roll som kulturrepresentant har jag rest ca 23 ggr på studiebesök till olika länder men egentligen uteslutande till Gambia. Jag har en egen guide, chaufför och vän, musa om du vill. En ung man vid namn Independence Mukwbam. Han utbildar mig de månader jag är där varje år. Vi diskuterar kulturarv, miljö och framtida projekt. Visste ni t.ex att det var vita män som utrotade storvilt i Gambia på 1800-talet?

Gåvor är oerhört viktiga för mitt fortsatta resande och arbete. Därför arbetar jag bland annat med insamlingskampanjer utan återrapportering till givarna om hur pengarna används. Det sista är ett medvetet val, då det måste finnas en tillit mellan bidragsgivare och hjälporganisation.

Vill du som enskild individ fortsätta utveckla Gambia? Sätt in valfritt belopp på länken i slutet av texten.

Vi tillsammans måste se till att kultursamarbetet Gambia-Sverige fortgår.

Comments

comments