En befriande arabisk vår

0
132
views

Mars 2010, Arabförbundets årliga sammankomst ägde rum i Libyen strax innan befolkningen lynchade diktatorn Khadaffi som då var enväldig härskare i landet. Tyvärr så blåste det då en illvillig vind över Nordafrika som, likt en turkisk cateringfirma, såg till att överskugga Israel-Palestinakonflikten.

Elden

En tunisisk gatuförsäljare satte sig själv och hela Mellanöstern i brand. Men korruption, polisbrutalitet och avsaknaden av politiska fri- och rättigheter och den tilltagande arbetslösheten var det som fick folket att resa sig upp.

Ben Ali, Hosni Mubarak, Ali Abdullag Salleh och Bashar Al-Assad hade suttit lite för länge vid makten och därför blev folk lite sura. De forna kolonialherrarna i väst skulle garantera dem stabilitet, men tydligen hade makthavarna i alla länderna suttit lite för länge och skapat en desperat generation utan framtidsutsikter, vilket är sånt som händer.

Sen var det en revolution på gång.

 

 

Alla de där killarna som nämndes tidigare gick det inte så bra för, ja Assad sitter ju kvar, men är väl en tidsfråga i hans fall.

Men nu jävlar…

Sen sa folk tydligen:

– Folket vill att regimen faller!

Sen spred sig skiten som diarré från en inkontinent Rottweiler – och man kallade det »Jasminrevolutionen« på sina ställen.

Hjärtat

Inget är så klargörande som en revolution som går åt helvete och förbyts i kaos. Ögon öppnas. Fasader rämnar. Allting dras till sin yttersta spets och människor tvingas ta ställning.

Med ens blir det uppenbart att oavsett vilka som tjänade på den gamla ordningen så går det åt helvete om man man låter kreti och pleti hantera en revolution. Själv hängde jag på Tahirtorget och kollade på upploppen, som när kvinnliga amerikanska journalister blev våldtagna, under de 18 dygn som de pågick innan president Mubarak avgick. Revolutionen var inte jättekul för alla, men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit ett gäng medelålders svenska vita män som supit till och kollat på porrfilm tillsammans för att därefter ge sig ut på stan.

Men varför hände det här då? Människor levde tydligen sin dröm och fick fritt fram för att störta en diktator som ersatts med så mycket bättre ledarskap.

Ur gamla splittringar har alla de gemenskaper som utrotar och fördriver de kristna Kopterna ur Egypten uppstått och den gamla staten ersattes under en tid av ett pöbelvälde.

– Det här är den lyckligaste stunden i mitt liv.

(Sa aldrig någon ur den Koptiska befolkningen)

Och nu är det jobbigt även för mitt samvete att försöka köra en Pascalidou från den här artikeln från Fokus 2011

 

För övrigt gick Israeliska regeringen inte att nå för en kommentar.

Comments

comments

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here