Debatt: ”Att sätta 16-års gräns på sociala medier är en befängd idé”, skriver Åke Blad, krönikör på Aristofanes.se, i ett debattinlägg.

Den mest gudlösa regeringen sedan Sodom och Gomorra har gått ut med ett förslag om 16-årsålder för att få nyttja sociala medier i Sverige. Ansvarig hedning, Per Bolund, motiverar detta satans bålverk med att regeringen följer en EU-förordning i frågan. Som om det vore bättre…

Mycket skall man höra innan öronen faller av, sa redan min gamla mormor, när jag i min ungdom nämnde att jag ville gå med i scouterna, varefter hon slog mig sönder och samman med familjens bibel. Ett minne från min barndom som jag håller mycket kärt, då det förutom respekt för starka kvinnliga förebilder och regeln att vi inte fraterniserar med utomstående, även lärde mig vikten av att hålla ungdomligt oförstånd i schack med Guds hjälp.

16-års gräns på sociala medier hjälper inte

Att en 16-årsgräns för sociala medier skulle ha någon som helst inverkan på det moraliska förfall vi beskådar i samhället är naturligtvis befängt. Myndigheternas 15-årsgräns för sexuellt umgänge har inte direkt satt stopp för graviditeter i nedre tonåren. Ej heller 18-års gräns på rusdrycksutskänkningsetablissemang eller 20-årsgräns på det statliga monopolet.  Nej, det krävs betydligt starkare medicin än så för att hejda rötan. Svaret finns, som alltid, i bibeln.

Som sann kristen är det min fasta övertygelse att man vid stora beslut börjar med att se över vad den goda boken säger i frågan. Och där finns svaret, fullt synligt för alla som har gåvan att förstå Guds intentioner och visdom: Fjärde Guds bud: Du skall hedra din fader och din moder. Och vilket bättre sätt att visa detta på än att underkasta sig deras vilja?

Följaktligen är det en ny myndighetsålder Sverige behöver, inte fler åldersgränser. Denna nya myndighetsålder bör infalla i samband med det 67:e levnadsåret, d.v.s. samma år som den bortklemade vattvällingsbefolkningen av avgudadyrkare uppnår pensionsålder. I brist på föräldrar som kan överse fostran överförs ansvaret naturligtvis på individens trossamfund – infantil putslustighet är djävulens påfund, kom ihåg det! – eller i värsta fall staten, om individen ifråga är så förtappad att vederbörande inte blivit upptagen i ett, varför vederbörande inte kan anses lida mer skada av att placeras i en miljö styrd av gudlösa kommunister.

På så sätt minimeras det antal år som den enskilde ges möjlighet att fatta skadliga beslut för sig själv och andra till den period i livet när man ändå inser att allt var mycket bättre förr. En insikt som de flesta jag känner fått först efter 10000 timmars intensiva bibelstudier, varav minst ett hundratal skett med bibeln i händerna på deras far- och morföräldrar.

Vördnadsfullt,

Åke Blad

Comments

comments