F-18 planet startar och sätter av österut. Målet är att förgöra IS, vilket känns otroligt omänskligt och makabert, när man enkelt kunde ha löst konflikten med dialogpoliser utan vapen, med kaffe och pratstund.

Inom en timme är planet på plats i luften över sitt mål i Irak.
När det återvänder är det utan bomber under vingarna.

Aftonbladets reporter Erik Wiman och fotograf Jerker Ivarsson är som enda svenska journalister ( man vet ) inbäddade ombord på hangarfartyget USS Dwight D. Eisenhower under den pågående operationen mot terrorgruppen IS. Ingen vet att jag ligger här under några filtar också. Jag hör allt, ser allt. Vinet börjar ta slut, liksom modet och hoppet för mänskliga rättigheter. Hur är det möjligt år 2016? Att med berått mod bomba människor/IS som varit med om hemska saker, och därmed tvingats till att utföra våldsdåd.

– ”Vårt mål är att avväpna och slutligen förgöra dem, vi kommer att fortsätta tills uppdraget är avklarat, säger högsta grisen för styrkan amiral Jesse Wilsson.”

Men inte sålänge jag är här! Icke sa Rakel. Jag har blandat såna där eldcoctails av mina gamla vinflaskor. Snart ska dom få se. En attack mot IS är en attack mot mig.

Som världsmedborgare måste vi sätta stopp för det här. Är ni med mig? Hashtagga isåfall #takeitISIS och gör ett ställningstagande mot våldet mot IS.
Nu jävlar ska jag kasta molotovcoctails. Yihaa!

Take it ISIS – love Raqqa

Comments

comments