”Det är så mycket kärlek jag har att ge…”

0
716
views
ann-christin-maskerad.jpg

Aristofanes har fått ta del av ett skrämmande vittnesmål från ett svenskt HVB-hem på en mindre ort i Sverige som får oss att undra hur det står till med landets asylmottagning.

Vi tar det från början.

Britt-Marie hade länge varit engagerad i flyktingfrågan, Röda Korset och Rädda Barnen innan Migrationsverket öppnade upp flyktingförläggningen i hemkommunen. Hennes engagemang sträckte sig så tidigt som till ”Live Aid” på 80-talet då hon på egen hand drog igång en grupp som såg till att sticka tröjor och skicka ner dem till de utsatta barnen.

När hemkommunen fick sin första flyktingförläggning i samband med ”Flyktingkrisen hösten 2015” så valde Britt-Marie att säga upp sig från sitt jobb på socialtjänsten för att på heltid ägna sig åt flyktingproblematiken som sk ”God man”. Hon såg även till att att den lokala hembygdsgården omvandlades till ett HVB-hem som hon själv tog på sig det fulla ansvaret att driva.

Flyktingkrisen förbyttes i stängda gränser!

När flyktingkrisen förbyttes till Löfvens och Fridolins ”stängda gränser” var Britt-Marie den som stod pall. Hon värnade de ensamkommande barnen och såg till att Migrationsverket utökade antalet platser på den tidigare hembygdsgården. I samband med detta tog hon även på sig ett utökat ansvar som ”God man” åt fler ensamkommande.

Britt-Marie uttrycker själv den tiden så här:
”Visst kände jag mig otillräcklig ibland. Helt slutkörd emellanåt. Det är så mycket kärlek jag har att ge till barnen. Men tiden räcker inte alltid till. Ibland blev det bara en lång kram…”

(Britt-Marie, var här tvungen att avbryta intervjun för att samla sina känslor och ”tankar”.)

Dublinförodrningen ställer till det.

Britt-Marie kämpade vidare, trots det kallare klimatet i Sverige. Flera av hennes klienter fick negativa besked då svenska myndigheter i större grad började tillämpa den sk ”Dublinförordningen”. Britt-Marie uttrycker det bäst själv:
”De tar mina barn ifrån mig”

Kampanjen #Ungisverige ger hopp

Sen kom augusti 2017 och kampanjen #ungisverige. Britt-Marie såg till att få migrationsverket att betala för hennes barn att åka till Stockholm för att delta i manifestationen.

Britt-Marie säger det bäst själv återigen:
”Jag är så stolt över pojkarna. Det känns som att vi kommer vinna kampen. Alla är med oss! Till och med ministrar är på plats.”

Då kom dråpslaget!

Britt-Marie kände att allt skulle ordna sig för hennes barn då plötsligt de sk medicinska åldersbedömningarna skulle implementeras på hennes ”barn”.

Kampanjen räddar Britt-Maries ”heder och vandel”.

Britt-Marie var givetvis bestört när det visade sig, efter medicinska åldersbedömningar, att flertalet av de barn som hon ägnat sådan omsorg om, sovit sked med, pussat och kramat ”extra länge” faktiskt fyllt såväl 18 som 28.

”Jag hade ingen aning om att jag blivit utnyttjad av en massa MÄN innan min väninna Berit von Gyllencreützer (etc) gjorde mig uppmärksam på det. Men #metoo!”

Vi på Aristofanes är tacksamma för att Britt-Marie valt att delge sin historia till oss. Styrkekramar och handhjärtan till dig Britt-Marie.

Britt-Marie i artikeln heter något annat i verkligheten.

Comments

comments